Hjertesår och Hjertebalsam, eller Den dygdiges Seger öfver Ödet och Döden

 
Men språket passar braf, man har ej kunnat vräkt
Ett lämpligare språk åt detta ludna slägte.
Men denna ömma vän, som fordom dig uppväckte
Med kyssar, sockerbröd och grädda utan mått,
Hon är nu mer ej här, du får en annan lott.
I andar, sen er tjenst! I lären henne äta
Som hundar i gemen, hvar dag I bôren mäta,
Hur mycket uti hull hon har forkofrar sig,
Och derom straxt rapport I noga gifven mig.
För öfrigt öfvas hon att endast Franska språka,
Hon får ej Svenska mer uti sitt tal inbråka.
Dock stånde henne fritt, att skälla såsom förr,
Men Franska eller bjäbb nu blott tillåtas bör.
 

Zemire.

 
Får jag då sockerbröd, min mage att servera,
Ty grädda, confiture jag blott förmår goutera?
 

En Ande.

 
Hvad grädda, sockerbröd? Jo några torra läxor,
Och sura skorpor till, så matas alla häxor!
 

Zemire.

 
Vous etes un etourdi, Monsieur, vous etes nigaud,
Vous etes de conduite un impoli lourdaud!
Har man väl nånsin sett un gentilhomme traitera,
Une dame de nom, som Ni vill henne maltraitera?
A ma fois je suis une dame de qvalité,
Une nompareille! Mon Dieu! c'est une crudelité!
Förskaffa, mon ami, hit läcker confiture,
Jag lefver blott deraf, car telle est ma nature.
 

Anden.

 
Här blir en annan dans, än sofva, läppja grädda,
Och på en snöhvit arm sin aftonläger bädda!
Nu skall du lära få dig mores som en ann,
Spring nu allt hvad du vill, och hoppa hvad du kan.
Men lefva som sig bör, det vill jag här dig lära;
Du åt din mästare snart nog skall göra ära.
Se här har du ett ben, voulez vous?
 

Zemire.

 
Monseigneur!
Vous me tuez, parbleu, vous me tuez de peur
Jag känner dödens köld deja ma vie angripa,
Jag hör la mort cruelle sin lia redan slipa.
 

Anden.

 
Ät eller stryk. Madame! Hur smakar det?
 

Zemire [Tuggar och vrider käftarne i tusende bugter.]

 
Mon Dieu?
Jag talar Svenska rent, blott jag ej nödgas dö!
 

Anden.

 
Nej Franska blott, Madame! – Läs efter denna läxa:
"Jag tillstår att jag är en äkta pulverhäxa".
 

Zemire.

 
Je tillstår que je suis exact une pulverhäxa!
 

Anden.

 
"Jag lofvar – "
 

[Det höres ett buller utanför; allt råkar i oordning. – Den Store Anden springer upp af sin thron, griper till sitt svärd och alla andar följa honom. Man hör vapengny, skri och buller af de kämpande. Skriket tilltager, flera andar löpa fram och åter. En af dem hänger Zemire såsom först på stången, för att bära bort henne. Nu instörta alla de öfriga. Den store Anden gripes af en praktfullt klädd riddare, som nedslår honom och ställer spätsen af sitt svärd emot hans hjerta.]

Riddaren.

 
Je suis de l'origine un Chevalier de France,
Heros tout comme il faut de meurs et elegance.
Je sais att vous har här une dame de qvalité,
Qvi vous, Barbare, traitez avec crudelité.
Men la galanterie, som de ma vie sacreras,
Kan ickc det fordra att damer maltraiteras.
Ditt lif är i mitt våld, je fais tour que je veux;
Jag svär par ma fois, jag svär, hör du, parbleu,
Att om du denna dame ej à l'instant förlossar,
Med spitsen af mitt svärd ditt hjerra jag förkrossar,
Mais ce ne suffit pas, j'exige de vous encore,
Puisque c'est mon office, från den jag aldrig går.
J'exige att ni galant åt denna damen skänker
Den le plus grand bonheur på den hon alltid tänker,
Och ger åt ses amies en liten souvenir,
Att de ej glömma bort sin ömma vän Zemire,
Hon skall ej så tout seule nu hädan återvandra,
Mais avec compagnie! som ingen dock kan klandra;
Hon skall en ung Zemire åt hvar sin vän snart ge,
Que faites vous, Monsieur? Det skall nödvändigt ske!
 

Anden.

 
Jag låfvar hvad ni vill.
 

Riddaren [Med ärlighet till Zemire].

 
Madame vous etes libre!
Et mon honneur etait i hvarje minsta fiber.
 

[Andarne lösa Zemire. Riddaren träder fram med mycken

artighet och kyssar henne med grace på foten.]

 
A votre service Madame on offert toute ma vie,
Cette est la juste loi de toute Chevalerie!
Mon bras et mon epée, sacrées à l'innocence,
Decide le sort du monde par notre indulgence.
 

[Till Anden]

 
Med prakt och all respekr, Ni henne återför!
 

[Till Zemire]

 
Ah! le plus doux moment est de ma vie cette heure?
 

[Han stiger fram med mycken sirlighet och kysser Zemire på foten. Denna täcker honom munnen; han kysser, kastar sig på knä för henne och kysser åter hennes fot med yttersta häftighet. Derefter trycker han den med de våldsammaste åtbörder till sitt hjerta och förhänget faller.]